lördag 19 februari 2022

Att drabbas av utmattningssyndom under studier

Att bli långtidssjukskriven pga utmattningssyndrom när man studerar på högskola är inte lätt. Det är så mycket saker man bör ha koll på samtidigt som man rent fysiskt och psykiskt inte har förmågan att ta in och lagra information, och än mindre har energi till att ringa, skriva ut och fylla i blanketter osv. I början av min utmattning kunde jag inte ens förstå skriven text. Jag försökte läsa studiehandledningen till den kurs jag läste när jag kraschade men jag förstod ingenting av vad det stod. Det skrämde mig något oerhört. Och hur ska du ha kraft att gå igenom denna krångliga process när du inte ens kan förstå skriven text?

Jag har fått lära mig den hårda vägen hur sjukskrivning fungerar med CSN och Försäkringskassan. Missar du ett steg i processen kan det äventyra hela din inkomst. Du måste ha läkarintyg som täcker 100% av den tid du är sjuk, skulle du missa att förnya ett läkarintyg med en dag så fallerar allt och du blir utan inkomst (bidrag och lån från CSN). Försäkringskassan kräver något av CSN, CSN kräver något från Försäkringskassan och plötsligt har du fallit mellan stolarna och det finns ingen som vill hjälpa dig därifrån. Du är mittemellan en pingpong-match mellan två myndigheter som har regler och krav som inte alls synkar med varandra. Du sitter fast och ingen myndighet är villig att sträcka ut en hand för att hjälpa dig upp igen.

På måndag börjar jag att läsa min första heltidskurs sedan jag gick in i väggen i januari 2019. Det har gått tre år sedan dess. Tre år av så mycket smärta, funktionshinder, självmordstankar, läkemedelsberoende och det ena med det tredje. Det är ett trauma som jag känner sviterna av varje dag. Det gör ont i mig varje dag. Jag vet att det är något jag behöver bearbeta men det är svårt. Just nu står jag utan samtalskontakt och köerna till att få en ny terapeut är oacceptabelt långa.

Förutom att utmattningen i sig har ärrat mig så är det så mycket andra, onödiga sår jag har behövt utsättas för. Sår som inte hade behövt finnas om skyddsnätet såg bättre ut än vad det gör och om det hade fungerat på det sätt det utsäger sig att göra. Jag har ett slags ekonomiskt trauma till exempel. Oförutsedda utgifter och ovisshet kring inkomst får mig så lätt att bryta ihop. Jag fick en oförutsedd utgift för några månader sedan på några hundra kronor. En utgift som hade legat och tickat utan att jag hade blivit informerad om att det kostade. Det handlade om några hundra kronor, "det är ingenting" skulle vissa säga, men det lilla ekonomiska bakslaget kostade mig flera dagar av ångest, gråt, uppgivenhet och hopplöshet. Det är sjukt att en sån sak som pengar kan sätta så stora ärr i en människa. Att det kan få en att känna ett sådant mindervärde, som att man inte är värd någonting.

På måndag går jag på heltidsstudier igen för första gången på tre år och det skrämmer livet ur mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar