torsdag 27 januari 2022

Here we go again

Det kom till mig igen. Det där suget, eller snarare behovet, av att skriva. Jag är en sån där människa som vaknar lite mer ju längre dagen går. Och när dagen är slut är jag så vaken att mina tankar inte får plats i mitt huvud. Måste dra ut det och lägga det någon annanstans. Så jag ligger på kvällen och har svårt att somna för att det är för trångt i min hjärna. Får ingen ro. Min kropp är trött och ber om att få sova medan hjärnan skriker efter andrum, att få vara i lugn och ro utan att det skaver och vill explodera.

Så här är jag igen. Lägger orimligt många timmar på att klura ut HTML-koder för att designa om denna plattform som ska ta emot alla de där tankarna som skaver och inte får plats. För de måste ligga på ett fint ställe ju. Som en perfektionist som mig tänker.

Jag kodar, blir frustrerad över att det inte funkar, att det blir error. Sen kodar jag lite till, får saker att funka och tänker att "fy fasiken vad bra jag är!" Jag inser nu när jag skriver det hur prestationsprinsessigt det låter. Och det är det nog också. Jag behöver nog egentligen svälta ut det, det där prestationsprinsessiga. Men det är svårt. Min kropp är installerad med en programvara som lockar mig att fortsätta vara så. Köra på, inte ge upp, måste fixa detta. Jag både gillar det drivet samtidigt som jag vet att det finns väldigt ohälsosamma effekter av det. Det är både min superkraft och min förbannelse.

Men här är vi nu, på min hjärnas dumpningsplats. Kanske lyckas vi befria min hjärna litegrann med hjälp av den. Och samtidigt får ni ta del av allt som försiggår där inne. Det kanske är både en blessing och en curse för er också. Ibland tycker ni kanske att det är vettigt, ibland förstår ni nog ingenting.


2 kommentarer:

  1. Så glad att du är tillbaka! ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men tack fina du! Det värmer så mycket att höra! <3

      Radera